Här nedan lägger jag med viss oregelbundenhet ut en kortare text eller betraktelse där jag berör ämnen och frågor som intresserar mig och som har koppling till psykologi på ett eller annat sätt.  

Vad är det jag nu håller på med? Några tankar om nuet och tiden 

Det händer att jag inte är här just nu. Tankarna har fört mig någon annan stans. Det är så vårt sinne fungerar och det ligger i tiden att vara medveten om det. Mindfulness kallas det, även på svenska, utom ibland då vi säger medveten närvaro. Att vara "mindful" innebär att vara uppmärksam på hur - och hur ofta - våra tankar vandrar. Med övning i mindfulnessmeditation blir det lättare att notera när tankarna drar iväg. En högre grad av uppmärksamhet på och närvaro i det som sker just nu ger oss möjlighet att agera och fatta beslut på ett mer medvetet sätt. Det är bra både i stunden och i ett långsiktigt perspektiv. Dessutom är det ofta stärkande för självkänslan. Mindfulness brukar också, som en slags bieffekt, skänka lugn och ökat välmående.

Ibland synes det mig dock som att mindfulness både uppfattas och framställs som en ren avslappningsmetod, som handlade det om att utestänga tid och rum och "bara vara" i ett slags tidlöst nu. Det rimmar inte helt väl med att vara medveten och närvarande i skeendet. Att vara närvarande i vad jag känner och uppmärksam på vad jag tänker i detta nu utesluter inte att samtidigt vara medveten om att jag bär på en historia och har föreställningar om en framtid samt att jag befinner mig i ett specifikt sammanhang. Snarare tvärtom, medveten närvaro inkluderar medvetenhet om kontext och om temporalitet.

Vi människor är tidsliga varelser och vår utveckling är helt avhängig tidsaspekten. Temporalitet möjliggör förändring och utveckling medan tidlösheten är stillastående och oföränderlig. I en skenbar tidlöshet framstår det nuvarande som ett naturgivet tillstånd och som sådant näst intill omöjligt att förändra. Ungefär så kan det kännas i stunder då man upplever sig sitta fast, i en arbetsrelaterad situation eller i en sinnesstämning till exempel. Då vill man gärna kunna slänga upp ett fönster på vid gavel och låta tiden storma in.

Att försöka fånga det personliga skeendet i nuet är emellertid ingen enkel sak. Kanske är det möjligt endast för det lilla fåtal som vigt hela livet åt mentala övningar. Men om man är psykologiskt intresserad av vad det egna sinnet sysslar med för tillfället och önskar en metod för att undersöka det, kan man pröva att betrakta nuet som en elastisk tidsperiod. Elasticiteten sträcker sig då från denna stund och en bit bakåt i tiden, så långt bakåt som behövs för att inkludera det som fortfarande är aktuellt och pågående på det personliga planet.

Denna elastiska nu-period är helt unik och olika lång för var och en av oss beroende på var i livet vi befinner oss och vad vi varit med om, och inte självklart enkel att ringa in om man är ovan vid att uppmärksamma sin personliga utveckling på detta sätt. Den centrala frågan är Vad pågår i mitt liv just nu. Man kan ta sig an frågan på ett systematiskt sätt genom att till exempel reflektera över stora livshändelser man nyligen gått igenom, så som att börja/avsluta en utbildning, inleda/avsluta relationer, få barn, påbörja/avsluta arbete, drabbas av sjukdom/tillfriskna från ett sjukdomstillstånd. Eller så kan man rekapitulera den senaste tidens händelser mer spontant, förslagsvis genom att beskriva det dominerande känsloläget den senaste tiden. Kanske är man upp över öronen nyförälskad, kanske har den senaste tiden varit präglad av glädje och förväntan, eller tvärtom av stress och oro. När man väl börjat på detta sätt, så blir det allt lättare att ge kontur åt det elastiska nuet  och nyansera beskrivningarna av vad som karaktäriserar den personliga nu-tiden. Och om man fortsätter med sina reflektioner så utkristalliserar sig allt eftersom den eller de centrala frågor som sysselsätter det egna sinnet i denna period av livet, i detta nu.

Just nu är jag hyfsat medveten om vad jag för närvarande håller på med. Det är tämligen komplext i all sin enkelhet.